Spår hann vi med!

Fredagkvällen tillbringade jag Och Tessan på klubben för att träna lydnad. Den värsta kylan hade släppt och när vi väl kom igång var det svårt att sluta. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa en fredagkväll! Apporteringen som strulat igen riktigt ordentligt ett tag funkade riktigt bra idag. Endast en tendens vid ett tillfälle till strul men hon höll sig i skinnet den goda Meja. Hoppet funkar riktigt bra nu. (Ta i trä.) Hoppas att det håller i sig. Erfarenhetsmässigt skall det bli bättre ju fler träningspass vi gör. Krypet går i jenka-fart. Lite fram och lite tillbaks. Lite tillbaka var det idag. Lite väl hackigt och när jag satte lite press på henne ville hon sätta sig upp. Men jag gillar läget och hakar inte upp mig på det. Tessan körde oss hela lägre och jag ger oss klart godkänt. Krypet skall bli bättre och apporteringen så klart. Den var bra men dålig fart in. Men inget omtag, tugg eller annat tjafs. Tessan håller på med sitt. Jag har inte riktig koll. Men såg att det går bra med hennes fjärr. Vi hjälptes åt med hennes framförgående. Det ser riktigt bra ut men behöver mera ”sjuss”. Men det är på gång. Dom är så duktiga!

Klubben

Vi var ensamma på klubben som vanligt på fredagkvällar men vad gör det när man har det så najs! Efter vi tränat färdigt och Tessan och Gucci åkt hem gick jag och hundarna en promenad innan vi åkte hem.
Lördagen gick åt till andra saker men Linnéa och jag hann gå en promenad i stan med våra hundar.

På stan

Idag, söndag hade jag bestämt mig för att lägga spår till Meja. Vi gick vår morgonrunda Linnéa och jag med alla hundarna och på hemvägen åkte jag och lade ett spår till Meja. Sedan hem för att ta en dusch. Efter det in med Meja i bilen igen och ut till vårt spår. Det hade legat i en timma ungefär. Jag var inte säker på hur det skulle gå för när jag lade spåret insåg jag att vi inte varit ensamma på den ängen. Det var spår precis överallt kors och tvärs. Det kanske ser ut så annars också. Skillnaden kanske bara var att nu med snö såg man verkligen hur mycket spår där var. Hur som helst så släppte jag på henne. Ganska snart såg jag på Meja att hon hade mycket att hålla koll på. Det var mycket kontrollerande men hur det än var så gick det faktiskt ganska bra. Jag fick säga till henne ett par gånger då hon inte kunde motstå frestelsen att käka nåt gott vi passerade. Men trots det glömde hon inte uppgiften och det var ju riktigt bra. Hon hade riktiga problem på två ställen. Där tog hon om flera gånger. Men hon gav inte upp och det var jag jätteglad för! Vi missade en av fem pinnar på det 7-800 meter långa spåret. Första pinnen låg efter 300 meter och det gjorde jag med flit. Hon har haft en tendens att missa den så jag tänkte att hon skall få kämpa lite så att det blir skönt att stanna till vid den pinnen. Vet inte om hon tyckte det men hon plockade den så jag gör nog så nästa gång också. Filmklippet nedan är från de allra första 100 metrarna.

Efter spåret åkte jag ut till Virran. Vi satt och fixade lite med datorerna och när vi tittade upp hade det gått jättelång tid och kommit jättemycket snö! Vi avslutade i Kungsbackaskogen där vi gick ett varv till hundarnas stora förtjusning.

Kungsbackaskogen

All denna snön kom på ett par timmar nu på eftermiddagen. Det var riktigt jullikt och riktigt mysigt faktiskt. Nu sitter jag här och skriver och hundarna ligger i koma. Inte så konstigt, kanske.